Natt

Ny säng
Rena sängkläder
Två varma små underverk snusande
Fantastisk känsla
<3

Tyresta Nationalpark

Barnen ville sova hos mormor o morfar till igår.

Jag vaknade halv sju, tittade på klockan, surfade lite på mobilen och somnade om.
Vid tio vaknar jag med ett ryck!
Någon tar sig in i lägenheten, kan det vara IKEA som kommer med sängen?
Yrvaket slänger jag mig upp ur sängen för att mötas av mitt X, som kommer in med två kassar med mat.

-Hej! Sover du fortfarande? Säger han glatt.
Just det, jag meddelade aldrig att IKEA aldrig kom igår, så jag behövde inte hjälp idag. Nåja, han är på bra humör, så låt gå.

-Jag tänkte fixa frukost till dig, fortsätter han. Sån är han, när han mår bra. Omtänksam, hjälpsam.

Till frukost fick jag omelett, lufttorkad skinka, God juice, jordgubbar m grädde och kaffe till. Jättelyxigt!

Vi satt och pratade länge vid köksbordet, om hur framtiden ser ut, vad vi vill med barnen, Hur han ska göra tills han lyckas ordna med boende. Allt kändes bra!

Vi bestämde att vi skulle umgås hela dagen, hämta barnen och åka till Tyresta för att komma ut i skogen. Kanske plocka lite blåbär. Sagt och gjort, väl ute i Tyresta springer vi på en svart huggorm, det första vi gör. Så vackert djur!
Plockar blåbär, fikar, myser och har det bra allihopa. En perfekt dag, igen, hela familjen.

Klockan blir mycket och vi bestämmer att de sover hos mig, alla tre och åker till hans tillfälliga boende dagen efter, så jag får vara med mig själv.

På kvällen börjar jag känna mig kvävd igen, Vi har sex, men det känns mer som ett ligg där jag är egoistisk och bara gör det för min egen skull.

På morgonen idag, vaknar jag som vanligt av barnen, han sover och irritationen infinner sig på en gång.
Aaaah, jag vill inte ha honom här! Stökar ner och är bara jobbig.

Droppen är när min son hittar en pälsänger i sin sparbössa. Jag blir skitirriterad, vilket han Xet märker och DÅ får han bråttom iväg med barnen.

Äntligen får jag ha mitt hem ifred igen! Det är såhär jag vill ha det. Ingen annan som bor här och rör till det. Jo, barnen såklart, men ingen jädra karl.

Låt stå! ;-)

Ångest

Va fan!
Den där jävla pengaångesten är redan här. Kalkylerar varje krona i huvudet.
Och nu börjar semestern. Barnen måste få lite kul i sommar iallafall, det måste bli bra!

Igår på jobbet ringde det på min privata mobil. Det var ett företag som sett min profil på LinkedIn och var nyfikna på mig.
Först sa jag att jag inte var intresserad, men hon var så ihärdig, så jag tackade ja till en intervju redan på måndag. Jobbet skulle vara närmare hem, vilket är ett plus. Jag försöker att inte hoppas på att få det, eller ens att det ska hålla måttet på mina krav, men kul att ändå bli uppringd av ett företag sådär.

Hjärtat slår hårdare...

IiiFör varje meter jag närmar mig mitt hem, slår hjärtat hårdare och hårdare.
Klumpen i halsen hotar att explodera, tårarna får jag med våld hålla tillbaka.

Hur kommer det att se ut hemma?
Har han tagit med sig saker jag inte ens tänkt på som är hans?

Är det en enda röra när jag kommer hem? Precis som om jag haft inbrott?

Jag frågade honom om han skulle ta med sig möbler nu, men han sa att han inte tänkt det. Har han tagit Tv:n? Lakan? Handdukar?

Vill verkligen inte gå igenom detta, men eftersom vi är totalt olika, så är det ett måste. Jag orkar inte längre vara hushållerska, den enda föräldern, Hans slav. Inte heller ödsla min tid på någon som är så negativ, så arg och sur och som alltid gör som han själv vill.

Nu tog det slut.
På riktigt.....

Hjärtat är tungt

Då pluggar jag i lurarna och lyssnar på musik...

Separation suger.