Sprang på en gammal...

Vän.

Igår när jag och min sambo hade spontan barnfri dag, åkte vi till Bromma Blocks och kikade lite. Jag måste säga att den gallerian kanske inte är helt i min smak, men ren och trevlig, ja.

När vi sedan skulle åka hemåt igen var vi tvungna att handla lite på Kvantum inför kvällen och veckan. I samma byggnad har de en asbra sko-outlet, jag hittar alltid skor där, speciellt när jag inte har råd. Och igår slank vi in där, för att finna skor till min sambo. Självklart fann även jag ett par grymt snygga stövlar som jag var tvungen att införskaffa.

Iallafall, när jag stod där och provade stövlarna kommer min barndomsvän in. Jag blev jätteglad av att springa på henne. Hon skulle på kalas berättade hon, och hon såg ut att må bra.
Till saken hör att jag valt att inte ha kontakt med henne. Dels för att jag inte orkade med längre och dels för att jag kände att vi bara fanns som FB-vänner. Ni vet, man ses aldrig. Vi växte ifrån varandra bara.
MEN, jag är inte ett dugg arg/sur på henne.

Det var bara roligt att se henne.
Bara så.

Praktikpanik

Utbildningen som vi går innefattar praktik i 7 veckor. Redan nu hetsas det om att hitta praktik, som börjar 2 april, och självklart panikar jag som vanligt.

Vi läser ju tjänstemannaavtalen och riktar in oss på IT. Frågan är om jag ska vara strategisk, söka plats på ett företag som har andra avtal, för att bredda mina kunskaper, eller om jag ska fokusera på det jag redan kan och fördjupa mig i det.

När jag söker på nätet efter outsourcing, finns det inga sådana företag i min närhet. Och IT-branschen har jag absolut ingen koll på.

Hoppas att jag finner något kul iaf. :-)

Olika

Jag skrev en status idag, om att jag tyckte att man skulle utrota läskiga knarkare i tunnelbanan.
Statusen representerade min rädsla för dessa missbrukande människor.

Jag har hela mitt liv anpassat mina åsikter efter vad andra tycker och undertryckt mina egna känslor och åsikter.

Har det hjälpt mig? Nej!

Nuförtiden vågar jag säga ifrån om någon tränger sig i kön. Jag säger vad jag egentligen tycker och accepterar att andra inte tycker som jag.

Som läskiga narkomaner. Jag är rädd att någon ska hoppa på mig, kanske sticka en smittad nål i mitt ben. Ja det är en stor rädsla jag har.

Jag tycker att vi ska begränsa intaget av invandrare, för att det uppenbarligen inte fungerar med dem som redan bor här. Det finns inte ett bra system för dem att bli integrerade i samhället. Och jag tycker att det är beklämmande att människor inte får känna sig nyttiga, jobba för att få mat på bordet.

Vi mjäkar och larvar oss med narkomaner, för att det är så förbaskat synd om dem.

Det är så synd om alla att jag mår illa.

Och det är MIN åsikt.

Du får gärna ha din, det är helt ok.
Faktiskt.

Fredag snart

Känner att jag borde ha lagt mig för länge sen.

Imorgon blir en tuff dag i skolan, juridik på schemat. Efter skolan måste jag förbi apoteket och handla hibiscrub, min hand ska bli fri från cystan på fredag.
Vill eg inte åka själv, men man får inte ta med sig sällskap till operationsavdelningen, så jag får försöka hålla huvudet kallt och snällt vänta på min tur. Tanken på att min arm ska vara bortdomnad är bara bläää...

Hoppas jag kan få nåt lugnande, så jag inte panikar. Skit.