När man har en mindre bra dag och inser att man inte har en vän att ringa till, är det fan skitjobbigt!
Jag har en del jag bryr mig om, och som jag verkligen uppskattar, men tyvärr har jag ingen jag bara kan ringa till när det kniper. Och just nu är det skit i mitt liv. Skit, skit, skit...
Endast Pia är vaken och väntar på att få köra släden hem, så att hon får sova.
Jag har jobbat natt. Sista passet ikväll.
:-)
Vi hann flyga helikopter, campa i fina Mariefred, fira sambon med storkalas och bada i havet.
Imorgon börjar sista perioden med jobb, efter skolstarten har jag inga pass inbokade... Ännu.. ;-)
Idag på väg hem från firandet av sambon, som blev mycket lyckat, stannade vi till hos svärfar och hans fru. När vi kom dit hade frun precis kommit hem med två kassar med kantareller. Jag berättade att jag var jättesugen på att plocka svamp, så hon visade mig in i skogen på deras tomt och där KRYLLADE det av kantareller!
På 20 min hade jag plockat en kasse full av dessa godingar! Jag har nog aldrig sett så mycket gult guld på ett så litet område förut. Fantastiskt!
Nu har jag precis fryst in till grytorna i vinter och är helt slut efter den här långa fixardagen.
Imorgon är det kalas! :-)
Vi har ju som alla vet, två små barn. Så mitt i all stress tänkte jag slänga ihop en frukost till födelsedagsbarnet.
Den dög inte. Fick höra att hämnden är ljuv. Förstår inte varför....
Sitter på en stol, i ett värmerum på jobbet. I bakgrunden hörs svagt skvalp med meditativa toner från stereon.
Jag sjunker in i ett lugnt tillstånd och minnen från en speciell dag sköljer över mig.
Den dagen jag födde lilla prinsessan.
Hur jag tog i för kung och fosterland, mina fötter stödde mot en uskas och en barnmorskas midjor, för att få mer kraft. Och plötsligt slank en hal perfekt bebis ur mig.
Jag ser dig, min dotter, i luften, hur du visas upp för pappa i en snabb sekund och sedan landar du på mitt bröst. Den exploderande, triumferande känslan att du är här. Din pappa och jag möter varandras blick, av lyckorus och direkt kärlek till dig, vårt barn. Det där ögonblicket som jag för alltid kan frammana ur mitt minne. Den korta minuten, kanske bara en halv, känns nu som en evighet, ett tillstånd jag kan uppleva om och om igen. Bara den lilla stunden och ingenting annat runtomkring där i salen, ett härligt nirvana.
Där kan jag landa, precis när jag vill...
Tack fina goda V-E, för att du valde att komma till oss!
Det är ju fredag!
Och som sig bör, ska jag försöka få till en tacomiddag. Tror att min sambo är ganska less på den rätten, men jag gillar alltid tacos.
Eller så blir det hemlagad pizza... Mums!
Jag anar att jag är hungrig, har sovit efter nattpasset och det första jag tänker på när jag vaknar är mat. Dags att slänga i sig frukost.
Trevlig helg!
Negativt med att vara mamma:
* man får aldrig gå på toa själv. Stänger man om sig så blir det katastrof
* man hinner inte äta eller fixa till sig
* viktiga samtal glöms bort, eller skjuts lätt upp "tills det är lugnt". Vilket det aldrig blir...
* sömnen blir lidande i minst 1 år per barn
Ja, lite morgongnäll från mig.
Fast jag skulle aldrig byta bort detta mot att vara utan...
Jävla ångest... Jag hatar den!
Det kryper i kroppen, jag får ingen luft... Känner mig kvävd, isolerad och tom. Skriket inombords hörs inte ut, som tur är. Jag vet att jag tar mig igenom den, men fan så hatad denna känsla är.
Jävla ångest... :-(
Jag är så ruskigt rastlös nuförtiden.
Det började med att jag kom in på utbildningen och helt plötsligt går dagarna så sakta. Jag hinner kolla på klockan många många gånger, jag sätter mig vid datorn på kvällen och ska "fixa" saker, men när jag väl sitter där, kommer jag på att det inte finns nåt att fixa. Jag har svårt att somna in på kvällen, för att det kryper i kroppen på mig. Allt för att jag längtar så till att börja på skolan.
Det heter ju resfeber, kan det då heta skolstartsfeber?
Får man frångå rutiner och måsten.
Min lilla kille har varit kramig hela morgonen och när vi stannat flera gånger på vägen till dagis, utbrister han: "Gå em!"
Så det var bara att ringa och säga till dagis, att idag är Lilleman hemma och myser.
Vi har precis ätit mellis med jordgubbar bl a, snart sätter vi oss i bilen för att hälsa på mormor och morfar. Det blir en riktigt mysig dag det här. <3
Läste ett inlägg på FB om hundar.
Och det är väl självklart att man har sin hund kopplad!
Hur snäll din hund må vara, så finns det fortfarande människor som är rädda för hundar, tänk lite längre, koppla hunden! :-)
Ni inte visste om mig:
Jag pillar mig själv i håret när jag sitter o tittar på tv.
Jag tar alltid av allt på tallriken, så det blir en jämn fördelning av smakerna i munnen.
Jag irriterar mig nåt fruktansvärt på folk som inte har hyfs!
Jag har varit med i en tomatklubb och varit stammis på orkidéhuset i Vasastan. Älskar allt som har med trädgård och plantor att göra.
En vacker dag kommer jag att ha en Harley, det har jag drömt om sen jag var tonåring. Synd att jag har sån otur med 2-hjulingar bara. ;-)
Såhär ser det ut där jag sitter på "vakt" på jobbet. Patienterna har lagt sig för en stund sen, och nu återstår att vaka.
På natten på mitt jobb är man även köksa, man diskar, torkar borden, fyller på torrvaror på vagnarna och fixar sallader och kylvaror, torkar ur mikrovågsugnarna, stänger av div elektroniska produkter och ser till att värmejackorna är på laddning.
Sen är man sekreterare. Skriver ut scheman, rapportblad och arkiverar mm.
Och till slut, en halvtimme innan man går hem, är man det man eg är anställd som, undersköterska, och det innebär blodtryckstagning, puls och temp.
Tänk vad många befattningar jag har.. Egentligen! :-)
*ironisk*
Klockan är bara halv sju, barnen sover fortfarande (ta i trä), o här ligger jag och oroar mig för helgens kommande nattpass.
I eftermiddag åker barnen till mormor och morfar över natten så min fästman kan måla klart i deras rum, och då tänkte jag sova en stund, om det går.
Nä, nattjobb är verkligen inte min grej längre. Vilken tur att jag kom på det, så jag inte söker något sånt i framtiden. Eller vänta...
Jag ska ju plugga snart! Efter det blir det ju inte nåt usk-slaveri mer. Whohoo! ;-)
Idag, när jag satt och funderade över om jag skulle ta jobbet eller inte, ringde min mobil.
En kvinna presenterar sig och meddelar att hon ringer från FEI, jag stelnar till...
Hon frågar mig om jag fortfarande är intresserad av utbildningen jag sökt in till.
Herregud, JA, ropar jag in i luren, och börjar storgråta, ni vet sådär fult som man gör när man blir skitskraj eller av riktig lycka, allt bara släppte. När hon pratat klart, lägger jag på luren, lite avdomnad, och fortfarande gråtande.
JAG KOM FANIMIG IN!!!
Fatta, jag, som inte riktigt trott på mig själv, på att jag kunde lyckas. Fick med min reservplats, en plats på skolan jag helst av allt vill gå på.
Nu jävlar börjar livet igen. Jag ska bli bäst!
O nej. Nu ska jag inte tjata mer om det. Jag är ju inte direkt skrytig av mig, ni som känner mig vet.
Jahapp, då måste jag ha en datorväska och ev block och pennor, antar jag. Undrar var det säljs billiga datorväskor? :-)
Igår ringde min mobil, och det var företaget jag var och hälsade på hos. De vill träffa mig igen! Hon jag pratade med sa att de visserligen ska träffa ett par till, men att de ville prata mer med mig, så, ja.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Ta ett halvtidsjobb, plugga betalkurs lön i höst och söka vidare efter nytt heltid sen, (eller hoppas på att få mer tid på halvtidsjobbet) eller bli arbetslös och chansa på att jag får ett bättre redan nu till hösten. För jobb får jag. Gillar inte titeln arbetslös bara.
Shoppingen på båten gick väl sådär. Vinet fanns inte och jag var tvungen att hålla min son under uppsikt, så det enda jag lyckades roffa åt mig var en ny ögoncreme och en kajalpenna. På hemresan fick jag tag i en chokladkaka och Haribopåse. Wow eller hur?!
Barnen däremot hade fantastiskt kul på båten, minsta tultade runt i rasande fart, höll sig fast i borden och skakade rumpa till musiken. Stora killen busade han med. Buffén var värst. Det var ett jädra spring efter div saker och rätter.
Nästa resa gör jag på egen hand. Punkt! ;-)
Nu ligger jag i sängen, barnen har jag lyckats lämna över till mormor och morfar, även om dom är snoriga och dana. Ikväll ska jag somna och sova ostört.
Och imorgon när jag vaknar, har jag inte ont i halsen mer. *önsketänkande*
