Gud det var länge sen! Var ska jag börja?
Idag arbetar jag som löneadministratör på en anläggningsfirma.
Jag håller på att separera, xet har en lägenhet, men tar inte med sig allt från mig. Barnen sover sö-fre växelvis hos oss. Helgerna spontant.
Jag har valt fel yrke. Behöver inte lägga ut mer än så, men jag är inte stimulerad på jobbet. Varken av uppgifterna eller av chefer. Jag har en ansvarsposition, men behandlas som en assistent. Tror inte att byte av arbetsgivare heller skulle hjälpa.
Innan jul fick jag mail. Ett totalt oväntat mail.
Från Sophiahemmet Högskola. Jag är antagen. Antagen!
Till Sjuksköterskeprogrammet. JAG!
Voine, voine. Det gjorde allt. Jag vet nu vart jag ska. Men problemet att börja nu i januari är att jag inte bara kan släppa mitt jobb, någon måste kunna ta över.
Jag är mitt i en separation, en långdragen sådan. Som jag inte kan skynda på så mycket mer, jag måste få dispans till hösten.
Sagt och gjort, jag mailar till skolan och får svar dagen efter. Jag får börja i höst!
Det är inte så lätt att få skjuta på studiestarten egentligen, men ödet vill mig något.
Ekonomin då?
Jag har med matkonto utgifter på ca 20000 och med CSN får jag ut 14000 kr i mån de 2 första åren. (om inte xet ska jävlas, så får jag behålla barnbidraget och får då 2200 kr till)
Sista året får jag ut 10000 kr. Det är min hyra och el det.
Men jag tänker, att jag är en god person, som vill gott, och detta är en period i mitt liv.
För att komma hem igen. Det MÅSTE bara lösa sig.
Här börjar min resa tillbaka till mig själv.
Häng med på resan, om du vill.
#ensamstaendestudent #smabarn #sjalvstandig
