Besök hos ortopeden

Idag fick jag äntligen visa upp mitt pekfinger för doktorn.
Tänk att det fortfarande finns såna fossil inom vården... Läkaren jag träffade, var en sån där som gått i familjens fotspår, fast han eg skulle suttit bortglömd i nåt bås, utan människokontakt.

När han ropade upp mig, gick vi in på hans rum. Han tittade på mitt deformerade finger, vände sig om mot datorn och började skriva, självklart med pekfingertekniken. Sa två meningar, typ: "Här har du en remiss för ultraljud. Självklart ska vi ta bort den, men vi måste veta om det är från leden eller senan."

Han tog för givet att jag skulle få göra ultraljud på en gång. Vilket inte alls var självklart när vi väl stod vid disken och visade upp remissen. Fast det fick vi iaf, till slut.

Preliminär diagnos var att jag har en godartad tumör. Den har ett fint namn oxå, men det får jag veta när jag pratat med doktorn per telefon. Här träffas man inte och får en trygg upplevelse inför operation längre.

Nej. Vi lever ju på 2000-talet nu för bövelen!

Trött!!!

Natten som var sov jag som vanligt... I minsta laget.. Att bli väckt minst en gång i timmen, 4-5 nätter i veckan, i princip i 2 års tid, tar kål på tom en övermänniska.

TRÖTT. Trött, trööööött.... Zzzzz....

Skryta lite...

Fy FAN vad jag har det bra!
Och jädrar vad tacksam jag är för min fantastiska son, min underbara dotter och min sämre hälft! ;-) Jag måste ha gjort något bra i mitt förra liv.

Dessutom är jag väldigt tacksam för mina fina vänner, som jag träffar alltför sällan... Något jag saknat under dessa två mammalediga år, har varit en "bästa kompis", en vän som velat knyta kontakt m mina barn och där relationen varit enkel. Dock har jag en handfull vänner som jag håller i mitt hjärta och hoppas på att kunna utveckla till det bättre så småningom.

God natt. Punkt. :-)

Lida. Here we come!

Idag blir det pulkaåkning för hela slanten! Sitter i bilen och väntar på sambon, som är inne på City Gross och inhandlar en dubbelpulka... :-)

Vem är mest förväntansfull???? ;-)

Fredagskvällen

Ja, jag trodde ju att det skulle vara tjejkväll igår.

Vid 18 ringer sambon, som sitter i bilen, på väg hem. Flytten var avklarad, och inte skulle han stanna kvar på någon fest heller, det va ett skämt. :-)

Vid 19 försökte jag lägga prinsessan, men hon hade så svårt att somna, så hon slocknade efter en timme ungefär. Sambon och jag var helt slut, och John. B hade redan varit på besök. Det var bara att ge upp!

20.55 vaknar vi med ett ryck, Prinsessan skriker! När jag hämtar upp henne märker vi att hon nästan har panik, hon sprattlar och gråter. Vi fattar, hennes koppor måste klia något överdjävulskt... Jag ringer till närakuten och får till slut utskrivet Tavegyl, även om man inte ska ge det till barn under 1 år. Läkaren jag pratat med på tel kändes lite stressad, men sa att en pyttedos skulle vara ok att ge.

21.55 sitter jag i bilen, vid rödljuset i korsningen Långholmsgatan/Hornsgatan, på väg till Apoteket. Det va ju fan att jag inte kom iväg 5 min tidigare, då hade jag hunnit till Mariatorget. Well, på Scheele informerar personalen mig att de har datahaveri. Just my luck!
Jag lämnar stan med en kylspray, svindyr, och en pumpflaska med Miniderm. (som jag även använder som dagcreme i ansiktet, eftersom jag har så torr hy)

Väl hemma har Prinsessan somnat, efter att ha fått Alvedon. Så... Den resan kändes liiite onödig. De säger att 3e dygnet är värst när det gäller koppor. Och idag verkar Prinsessan lika glad och nöjd som hon var innan gårdagskvällen.

Over n out!

Fredagens meny

Eftersom jag är allena, dock med sjuk prinsessa, har jag planerat för solomiddag och egentidsmys ikväll.

Middag:
Egengjord hamburgare med sallad till, ev ett glas lättdryck.

Kvällsmys:
Ostbricka mini
Fruktsallad
Naturgodis

Japp. Naturgodis är lika onyttigt sockermässigt, som vanligt godis. Struntar jag fullkomligt i, gott är det. :-)

Fonus!

Testar Android-appen idag för första gången.

Fonus gör reklam på tv, det kanske ingen har missat ;-) VARJE gång jag ser den, bultar mitt hjärta lite extra hårt i mitt bröst. Idag var första gången jag verkligen lade märke till detta fenomen, och jag insåg att jag MÅSTE skicka in en intresseanmälan till dem. Det är precis ett sånt jobb jag vill ha ju! Administrativt och samtidigt socialt/medmänskligt. Herregud vad jag vill detta! Så när jag får tid, ska jag knåpa ihop ett litet brev och hoppas lite till.

Jag kom precis hem från Kvantum, och denna helg har dom sån där fiskebåt. Eller vad det nu kallas... Min karl älskar skaldjur, så när han kommer hem, väntar 1/2 kg rökta räkor med aioli till, i kylskåpet, på honom.

Jag har egentid!

På bekostnad av prinsessans hälsa, hon har vattkoppor, och förmodligen feber med. Nu har hon snart sovit i 2 timmar och jag sitter och surfar, äter lunch och dricker kaffe i lugn och ro!

Jag funderar på det här med familjer och att "skaffa" barn. I min bekantskapskrets och familj, har jag 2 tjejer som är gravida och en som vill ha barn.
Den första tjejen är arbetslös, hennes karl är arbetslös, hon själv är jättegullig, med hon lider av social fobi. Vilket resulterar i att hon har svårt att ta sig an ett jobb. (själv tycker jag faktiskt att man får ta sig lite i kragen och byta kläder och stil och anpassa sig, så löser sig jobbfronten ganska lätt) Man kan ju bara hoppas att hon mognar och blir en god mor.
Den andra är i en fast relation, båda har jobb o så, så det lär ju lösa sig ganska bra för dem.
Den tredje... Jag försöker och försöker att bara hålla mig kall, och låta henne skapa sin egen framtid. En framtid med en man, som inte betalar för sina barn, utan det gör Försäkringskassan, dvs vi alla som betalar skatt, och han har ett par 4-5 barn. Inte en liten summa dvs. Han har fogdeskulder, och vad jag vet, så har han inte gjort upp om ngn betalningsplan med någon. Hans pengar går in på hennes konto, så inte fogden ska ta pengarna, han flyr i mina ögon. Jag vet hur detta kommer sluta.. Och jag önskar så att det inte gör det.

Jag har ingen dagbok, utan detta är min terapi, att skriva ner mina tankar. Jag vill ingen något illa! Det är bara min rädsla för att personer omkring mig far illa, och är manipulerade.
Eller så slutar allting väl! =)
Nervöst detta....

Nooooooo.....!!!

Sitter här och tänkte blogga. Kommer osökt att tänka på att en kopp kaffe vore gott, nu när BÅDA barnen sover.. VARFÖR kom jag inte på kaffet tidigare?
Går jag ut nu i köket, så kommer garanterat lilla prinsessan att vakna. Jahapp. *ler*

Idag ska jag till simhallens gym SJÄLV när sambon kommer hem från jobbet. Jag är såååå sugen på att träna. Om så bara känna lite på maskinerna, så vill jag verkligen dit. Fast jag har träningsvärk från i tisdags. Skönt. Väldigt skönt.

Jag är fortfarande sugen på att börja Zumba, Yoga och Dansa. Blir bara inte av. Jag väntar på något, men vet inte vad. Kanske en riktig spark i rumpan?!

De senaste dagarna har jag levt i syndens grepp, sockersynden. Jag har ätit semla, bullar, choklad, glass och mums-mums. Var det jättegott? Näe. Hade jag hellre ätit ostbricka, sushi eller nåt annat proteinstinnt? Japp. Är jag hungrig nu? Japp, as hell!

Nytt balsam!

Jag är en Buzzador, vilket betyder att jag titt som tätt får möjligheten att testa litet olika produkter, som är på väg ut på marknaden.
Denna gång testar jag Doves Nourishing Oil Care, ett balsam som ger näring, lämnar en tunn hinna som förhindrar att välgörande fukt inte lämnar hårstrået och återuppbygger fiberstrukturerna på torrt hår.
Kan säga, helt ärligt, är den känns grymt bra! Håret blir mjukt och känns fräscht ett bra tag efter att man använt produkten. Jag har provtuber som jag ska dela ut, och eftersom jag ska på middag på fredag med tjejkompisarna, så tänkte jag dela ut till dem.
Gratis är ju alltid gott, eller hur?!

Idag känner jag mig såhär!

Igår åkte vi över dagen till ett par vänner i Arbogatrakten. Det är alltid samma visa... Jag känner mig jätteosäker, ända tills vi kommer fram och det bara är FANTASTISKT skönt häng där! Mer jordnära folk vet jag banne mig inte till. Jag får vara precis som jag känner mig för dagen, hänga i soffan, kolla i tystnad på tv, om jag känner för det, prata och umgås och leka med barnen när jag känner för det.
Till middag åt vi oxfilé med potatisgratäng (självklart tillbehör till maten, såsom sallad och vitlöksbröd mm)och till det ett glas rött. Men jädrar va gott det var! O självklart gick det rakt upp i huvudet, lite läskigt när man inte är van längre. 
Vi hade redan bestämt på morgonen att vi skulle åka över dagen, men när vi väl åkte på kvällen (vid 21), så ångrade vi oss litet. Så nästa gång stannar vi iaf över natten.

Bilen, bilen, bilen.. Fy fabian vad lyxigt det känns att ha en riktig bil! Det enda jag vill, är att packa in barnen i bilen och åka iväg. Och vi är värda det! Så rediga och ordentliga människor som jag och min sambo är, så förtjänar vi verkligen att åtminstone ha en bra bil. Så det så!

Vår lillkille fick ju vattkoppor och nu börjar de torka in. Han mår förutom kopporna väldigt bra, så här har vi haft fullt bus sen han blev sjuk.

Idag har jag varit duktig! Tvättat 2 maskiner med lakan, städat badrummet, plockat undan ALLT som legat framme, diskat i omgångar och stekt pannkakor till sjuklingen. Dessvärre åt han inte mer än en pannkaka, jag tror att det kan bero på att han har blåsor i munnen.

Nu ska jag vädra en matta och damma litet, och litet senare ska jag titta på en ny "favorit"-serie. En svensk sådan. Den e så dålig att den är bra. Hepp!

Ledsen... Och fruktansvärt vad illa jag kan skriva...

Jag har blivit väldigt känslig sen jag blev mamma. Gråter för minsta lilla. Det är nästan så att jag inte kan hålla tillbaka heller, vilket jag varit bra på förut, av olika anledningar.

Nu läste jag kommentaren från M, och tänkte genast på hur hon har det. Och jag känner så mycket med henne.

Min svenska är ju för fan horribel! Läser nästan aldrig igenom det jag skrivit innan jag postar inläggen, och märker efteråt att här har jag haft väldigt bråttom att skriva. Äh fy, dessutom lägger jag orden fel, skriver halva meningar typ... Fruktansvärt är det. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, och lovar att försöka bättra mig..
Nu kallar en riktigt stinkande bajsprinsessa på mig....

Hepp!

Vattkoppor och planer

Men det var väl typiskt?! Att vår son skulle bli sjuk, nu när vi gjort planer för helgen.

Hittills har jag fått avboka en himla massa sen jag fick barn, och det verkar vara ett bestående problem.
På lördag var det tänkt att vi skulle åka och visa upp vår "nya" bil, hos ett par vänner i Örebro, som vi aldrig hinner se annars. (Och samtidigt chippa bilen med fler hästkrafter.) Ofta känner jag mig som en bov som får avboka ditten och datten, känns som att folk tror att man hittar på. Fast jag peppar mig själv ganska bra ändå, försöker skita i om dom gör det.
Vi har småbarn, och då är det visst så.

Ser jättemycket fram emot nästa fredag! Då ska tjejerna ses igen, hemma hos M och mysa en stund. Och nu kan jag släppa prinsessan, whohooo! Måste bara kolla med M om de haft vattkoppor, kan vara så att jag bär med mig smitta fortfarande på fredag. Allt beror på hur fort prinsens koppor torkar ut.

Gnäll, gnäll, jag vet. ;)

Jag har ett par saker jag går och tänker på. Vet inte hur jag ska reagera riktigt. Jag har inget med andras liv att göra, men kan inte låta bli att bli matt av vissa händelser. Hur slutar man att bry sig? Någon som har bra tips? Jag behöver vara mer ego istället! =)

Typ...

en sån...

Idag ska jag till sjukgymnasten på ryggpass... Det är pilatesövningar, fast hon inte är certifierad pilatesinstruktör, så då får det inte heta pilates. Men vi gör samma övningar.

Läste en väns blogg... Och blir så ledsen för hennes skull. Satt och grät faktiskt när jag läste. Vad hemskt det måste kännas för henne. Hennes mamma har Alzheimer... Behöver inte säga eller skriva mer...

Lösenordsproblem..

Japp, nu hade jag glömt lösenordet igen... vilket betyder att jag inte orkar eller har tid att fixa det problemet direkt. Så det tar sin lilla tid innan.. Ja, suget blir för stort till att skriva av mig.

Min dotter och jag är hemma. Storebror på sitt "jobb" och sambon på sitt.
Vi har det bra. Behöver inte orda mer om det nu.

På fredag hämtar vi hem vår "nya" bil! En bil vi provkörde förra fredagen.
I den finns plats för en 2 barns familj. UTAN att behöva ta utrymme från något eller någon i bilen. Det är en kombi, inte en stor buss, dessutom.

Jag sitter som en drottning! Behöver INTE köra fram stolen på passagerarsidan, för att barnstolen inte får plats bak.
Barnen sitter mycket bra, och dessutom, om man tar bort stolarna deras, så får andra VUXNA plats BRA där bak.
Lastutrymmet är KANON! Vi får helt enkelt plats för vagnar och packning, om och när vi åker någonstans.
Ett problem.....

Bilen är FUL! Men det skiter vi i, vi får som sagt PLATS, utan att tumma på något. Fantastiskt!