Efter en lång dag på... IKEA och med sambon dessutom, satte jag mig ner vid datorn och surfade litet. Kom inte på nåt "kul", så jag surfade in på Aftonbladet.
På första sidan läser jag något i stil med:" Död man hittad i bod i Vårby Gård" och en bild... En bild från mitt förflutna. Som jag helst glömmer, men alltid förföljer mig.
Bilden är tagen uppe på en backe ner mot ett bygge och det är utsikten som avslöjar adressen.
Mina minnen sköljer över mig. Minnen som tex. hur jag vaknar mitt i natten hemma hos min dåvarande kille, av att det bankar på ytterdörren. Min karl går upp, öppnar och jag hör rösten av hans kompis och honom diskutera vilt. Efter ett tag hör jag hur min kille tänder till och rent ut sagt misshandlar sin "kompis". Osv..
Denne kompis bodde i en bod på tomten, han levde på soc och vad jag märkte av, vad tiden gick, var att han var narkoman. Han hade stora problem. Min dåvarande hade alkoholproblem och var dessutom kriminell. Det är därför som jag försöker att glömma och lägga det livet långt bakom mig.
Tillbaka till nutid och nyheterna.
Min känsla i magen, det där när man mår illa och det riktigt knyter sig ni vet, fick mig att nysta vidare om denna nyhet. Jag gick in på Expressen. Där fick jag veta att man misstänker att denne döde man är runt 50 och narkoman. Jag visste det! Det är han. Han har till slut blåst fel person och blivit mördad.
Jag smakar på ordet och min fantasi börjar spinna. Undrar hur det gick till. Men jag måste fokusera på annat, jag kan inte låta mig själv sjunka ner i mitt svarta hål. Jag hoppas att han har det mycket bättre nu. Att han är lycklig och har ett helt sinne, för det liv han levde på jorden var inte ens värt för en kackerlacka.
En mening han sa en gång kommer till mig. "Jag har ett hål i mitt huvud".
R.I.P