Ekorrn satt i granen...och Sherlock Holmes dör?!?!

Häromdan på väg till dagis såg vi TRE ekorrar! Det kryllar av dom här på Åsen. Idag när vi hade lämnat storebror, såg vi en ekorre som nästan var tam.. Inte bra. Men fina är dom!

Igår träffade jag tjejerna från förr, vi åt middag och såg Sherlock Holmes på bio. Alltså, R och jag har verkligen samma barnsliga humor, fortfarande. Gud vad jag skrattar med henne jämt! Ja alla 3 tjejerna är kul som attan! Igår var en kanonkväll för mig iallafall =) Ena vännen M snusar, och doften av snus fick mig igår iaf att nästan slänga mig över henne och rycka dosan ur händerna på henne, MIN, MIN, MIN lixom. Men jag behärskade mig. Det är annat med sambon.. Han tjuvröker igen. Och jag är förbannad. För det är ju orättvist! Varför ska jag alltid va så jävla duktig och hålla det jag lovar?! Jag vill oxå bara skita i allt och falla dit, utan att bry mig.

När jag kom hem vid halv tolv, var allt nersläckt, så det var bara att byta om och lägga sig brevid karln. Efter en kvart vaknade lillasyster för sitt nattmål. Bara det att efter det var hon vaken till 03.30! Grät, skrek och vred sig. Ont i magen. Pga för många mål med ersättning, som hon inte alls är van vid. Usch, stackarn! Jag har sovit ca 3 timmar inatt. Det känns.

Jag har klarat mig från att gå upp nåt under julen! "Bara" 8 kg till ett stort mål... Det kan jag faktiskt fixa!

Att diskutera och någon annan tar åt sig

Enligt tradition går mor min och jag på julmarknad i Gamla Stan. Samma detta år och detta var första året som storebror fick följa med. Han ÄLSKAR att åka buss och t-bana, vilket vi gör för sällan. Denna dag åkte vi buss till Liljeholmen, åt lunch och lilla storebror fick pannkakor med grädde och sylt, dagen till ära. Det var så mysigt, vi tre och se hans vackra ögon sprudla av lycka. När vi väl kom upp till stortorget i Gamla Stan och mormor inhandlade sin tomte, som hon alltid gör, somnar lilla A. han sover sen så sött, medan vi strosar runt i Gamla Stan.

På väg ner mot t-banan för hemfärd, går mormor och jag och pratar om ditt och datt. Jag frågar henne, som arbetat på psyk förut, om det skulle vara så att jag blir av med mina barn om jag skulle få ett sammanbrott och hamna på psyk. När jag väl ställer frågan och hon börjar svara, går vi precis förbi en liten butik. Utanför står en barnvagn med ett sovande barn i och jag ser i periferin att en tjej kommer ut från butiken och tar sin vagn och börjar gå jämsides med oss, hon tom snabbar på litet för att hinna förbi oss. Jag tänker inte mer på det, utan vi pratar vidare om denna frågeställning.
Plötsligt vänder sig denna tjej om och tittar på oss ett par gånger, till slut stannar hon till litet, vänder sig bakåt mot oss och frågar "Ursäkta, är det något ni vill säga till mig?"
Mamma min och jag blir helt nollade. Tittar på varandra... Vaddå? Vad pratade vi om.. Och jag kommer på att vi pratat om psyk, om sammanbrott och att bli av med sina barn.

Ja vaddå? Jag känner så ibland, det är inte en dans på rosor att ha barn, speciellt, antar jag, så tätt inpå i ålder.
Tillbaka till tjejen med vagnen, vi svarade iaf att "Nej, vi bara pratar allmänt, inte alls något mot någon, och att det var min egen känsla ibland" Hon går vidare, men man såg på henne att hon tog åt sig, hon kanske tom hade varit med om samma upplevelse... Jag tänker fortfarande på henne.. Hoppas att hon mår bättre, och att hon känner att hon inte är ensam. Vi är nog många mammor som känner oss väldigt frustrerade ibland, ensamma och tom att vi nu är en hårsmån ifrån att tappa fotfästet totalt. Men det går över..
Och svaret på frågan är: Nej, man får ofta en kontakperson både till barnen och föräldrarna, och man blir inte av med sina barn direkt, för att man inte mår psykiskt bra en tid.  

2012-01-01

Det är ett helt nytt år, ett tomt oskrivet blad framför oss...

Jag tänker fylla min nya årsbok med roliga upplevelser, skratt, omtänksamhet och hälsa! NU är jag redo! Nu tar jag tillbaka det jag vill ha av mig själv i min framtid, med min familj.

Först ut... Bröllopsmässa med min kära vän..
Sedan kurs i Yoga/Zumba/Afrikansk dans...

Små, små mål på vägen till det Stora <3

Nu får det vara NOG!

Alltså.. Jag tar historien från början.

För 2 år sedan ganska precist, var jag höggravid, och hade en mobil som jag ÄLSKADE! Tyvärr började han bli gammal, för helt plötsligt fungerade inte tangenterna 0, 1 och 3, vilket begränsade mig ganska mycket i mitt ringande och smsande. Så jag beslöt mig för att köpa en ny. Jag pluggade och surfade efter den perfekta mobilen, och överallt fick en mobil HTC Hero bra kritik.
När jag en dag släntrade in i Tele2´s butik i SKHLMen, fick jag genast hjälp av en mycket trevlig man. Han frågade mig vad jag ska ha mobilen till och så hade han lösningen, tyckte han! Mycket riktigt tar han fram en HTC Hero, och en till som alternativ. Jag hade meddelat honom att en sån där touch-telefon var jag inte så mycket för. (Det var ju helt nytt med smartphones då, så jag tänkte att det kanske inte skulle slå så hårt, inte min grej riktigt) men han pratade SÅ gott om mobilen, och till slut var jag fångad. Jag köpte den! Ganska lycklig var jag första veckan, men efter det så har det fan-i-mig bara vart bajs hela tiden! (Denna modell försvann ganska fort sedan från hyllorna, för gammal tänkte jag först. Men jag har aldrig orkat eller hunnit kolla om så var fallet)

Nu går min bindningstid ut, och jag kan äntligen köpa mig en ny, bättre, som kanske tom kan:
*skicka sms till flera i en grupp SAMTIDIGT!?
*har ett smsprogram som inte hänger sig så fort jag skriver litet längre sms
*inte startar om sig i tid och otid
*och kanske, kanske tom har en BLIXT, så att man kan ta fotografier av sina barn och annat skojs när det inte är högsommarljust....

Vad tror ni? Kan det månne finnas en sådan hightec-mobil?!?! *ironisk*
Ska banne mig INTE bli lurad igen...

Märkligt....

Då var julen över... Märklig känsla det där. Först känner man ingenting för julen, sen överraskar sambon med en gran och då infinner sig känslan direkt! Man myser och leker med barnen och berättar om tomten som ska komma på julafton, man dricker glögg och bakar pepparkakor...

Julafton firades hos farmor, och tomten kom! Storebror tvekade två sekunder, men hjälpte sedan snällt tomten att dela ut julklapparna. Lillasyster sov, hon orkade inte vänta in tomten som var lite sen. När alla klapparna var utdelade och tomten meddelade att han skulle vidare till andra barn, fick han tom en KRAM av storebror. (ja jag är stolt ;))

Lillasyster sitter nu på golvet och leker.. Hon är nästan där när det gäller att krypa. Enough med snack om barnen.

DAGMAR, Dagmar, Dagmar.... Hon härjade på Åsen med. På väg till dagis såg vi hur en björk blåst omkull, och hängde fast med sina yttersta grenar mot en tall, tvärs över gångvägen. Jag tog storebrors lilla hand i min och så småsprang vi under trädet, för det kändes som att det skulle falla ner vilken sekund som helst.

Vi vill flytta! Fast det vet alla i vår bekantskapskrets. Men.. Vi har fått syn på ett nybygge, som verkar JÄTTEintressant. Lite långt från alla, men bra med tanke på barnens framtid o så. Och eftersom jag är arbetslös, så har ju inte jag direkt något som håller mig kvar här. Vi har iallafall lagt in en intresseanmälan, och hoppas på att sambons kötid räcker! Håll tummarna!!! =)

Igår fick jag ett Keltiskt kors lagt för mig. Och vilka kort! I mitt hjärta vet jag allt, som korten sa mig, och jag har mycket att fundera kring. Men det som tog mest, var att jag måste ha kul! Med mina kvinnliga vänner! Och när vi kom hem, så fick jag ett sms om att mina barndomsvänner vill ses en kväll, och det vill jag verkligen hänga med på. Sen är det en del annat som jag behöver tänka igenom. Men det är inget jag vill outa nu.

Som sagt, nu är julen över, ett par kilo upp, barnen glada och harmoniska och relationen klarade sig över denna jul med. Imorgon firar S och jag FYRA år! =)