Sliten mamma

Tvungen att följa med ut och då ser det ut såhär:

Pappa njuter av solen och mamma är den som gungar och leker och gungar igen.

MS

Min sambo fick sitt första MS-skov i vintras, lagom till jul, och julen blev inte riktigt som vi planerat.

Det yttrade sig mestadels sensoriskt, han tappade känseln från midjan och ner. Det tog en vecka som inlagd med alla provtagningar, undersökningar och MR för att hitta orsaken. Solu Medrol (högdos kortison) sattes in, tre dagar i rad, genom dropp, för att avbryta inflammationen. Bromsmediciner sattes in, Copaxone. Han blev sakta bättre. Det tog mer än två månader innan han kände sig "frisk" igen...

Nu ett halvår efter första skovet, har han ett nytt...

Det började med ett vanligt influensavirus med hög feber, som inte ville ge med sig. Efter en vecka fick han domningar och värk i fötterna. "Känns som att fötterna brinner".

Igår var han på sjukhuset och fick kortison dropp igen, första av tre. Sköterskan frågade honom om vi behöver prata med psykolog, om sjukdomen mm. Jag tackade ja direkt. Jag har en stor sorg och rädsla för vad som komma skall,jag är dessutom själv rätt utbränd, har nära till gråt, arg, irriterad...

Människor förstår inte alls, det syns ju inte, så folk antar att det är ett vanligt virus. Allt ligger på mig när han inte är frisk. Planera, handla, fixa, leka med barn, se till att han har det bra, sköta ett arbete på heltid, med restiderna till.

Kan man som anhörig bli sjukskriven?