Fritid

Fritid har jag inte mycket av i dagsläget.. Eg skulle jag vilja säga att jag är en helt annan person, ensam och ibland (känns det som) inlåst. Jag är en fånge. En mamma. En som alltid vet bäst och har råd, om och till, mina barn.

Vissa stunder vill jag bara springa, lämna allt och springa åt helvetes långt bort, bara för att få vara mig själv, med mig själv. Men varje gång jag får en timme eller två på egen hand, går jag bara med paniken bubblande i kroppen, över hur lite tid jag har och att jag snart måste tillbaka. Jag hinner aldrig koppla av, ta ett par andetag och känna mig..fri?...

Jag hinner inte ta hand om mig själv, på ett bra sätt. Jag förväntas alltid ha en till arm, så att jag kan göra en sak till samtidigt, och det ropas alltid på mig och min hjälp. Frustration är mitt signum, tröttheten är mitt nya skal. Och alltid skall jag slava, litet, litet till....

Vågen är trasig...

Eller den fungerar, men den ljuger sisådär -20 kg, vilket är bra, men inte sanningsenligt. Allt detta beror på att min kära prins har lyckats med konstverket att ta bort skyddskåpan som är över digitala siffrorna, och stoppat IN den I vågen! Alltså, ja vad ska jag säga... Jag har barn... Hahahaa.

Idag när jag hade lämnat prinsen på dagis, så tog jag och prinsessan en promenad. Jag hade stoppat ner ett kuvert med ett kontrakt på en parkeringsplats, som skulle postas, i korgen i vagnen. När vi parkerade vagnen i porten kom jag på... Jävlar i lådan! Men... Kuvertet var borta! Kissnödig som jag var svor jag ett par gånger, låste upp vagnen och körde samma väg till dagis som vi tog på morgonen. Inget kuvert på vägen, inget kuvert på dagis... En till långpromenix var inte heller min önskan, så den får ligga var den vill. Jag får helt enkelt kopiera mitt ex och skicka den.

Jag har snart gått ner 5 % av min vikt! Dessutom fick jag min första stjärna igår, så jag är stolt! Och fruktansvärt sötsugen... Så idag ska vi fira MIG =) med tårta. Så det så.

Jävla skit amning!

Jag har ju ammat hela tiden hittills, och varit otroligt stolt över det. Faktiskt känt mig som en urmoder och håller på faktum att amma är det bästa man kan göra för sitt barn.

I Torsdags fick jag reda på att min prinsessa inte går upp i vikt som hon ska, och därför måste jag ge henne ersättning efter att hon ammat båda brösten. Jag har nog omedvetet fattat att nåt inte har stämt på sistone eftersom jag tittat på andra bebisar och tänkt att alla är så mulliga. Well, direkt när vi kommer hem börjar operation "få-bebis-att-bli-bebistjock", dvs tutta först ena tutten, sen andra, lägga ner sur bebis och springa för att fixa en ersättning, försöka ge ersättning för att slutligen ha en SKIT arg bebis som vägrar att ta flaskan. Nu är vi på dagen söndag...Och hon VÄGRAR fortfarande att ta flaskan.. Hon är dessutom HUNGRIG! Är så frustrerad och bara längtar tills imorgon, så jag kanske får lite tips av BVC-syrran hur jag ska få min prinsessa mätt och belåten igen.

Idag är jag mer än sugen på att proppa i mig onyttigheter och bara SKITA i Viktväktarna totalt! Fan... En skrikande unge, ett hem i kaos, ett liv i kaos och då ska man banta oxå. Kanske inte den bästa tiden att göra sånt på. Men hittills har jag skött mig.

Jag sitter och kollar utbildningar. Funderar starkt på att börja plugga till våren. Tror dessutom att jag vet vad jag ska "bli", förutom drömmen att bli coach dårå. Tänk om jag vågade ta lån och påbörja den resan till nästa höst, jag som fått presentkort på 25% av kursavgiften för första året. Känns lite som att ödet vill att jag ska börja.

Min karl är i Södertälje... Kul för honom. *bitter* Ja, jag behöver verkligen komma hemifrån ett tag, kanske en hotellnatt, mäta hotellfrukost och bara vara. Så får fästmannen ta hand om barnen ett dygn. Shit va nice det skulle vara. Jag lever på drömmen! =)

Lida Friluftsgård

Idag gjorde vi en utflykt till Lida, ett underbart ställe som jag minns från när jag var liten. På Lida finns flera slingor att gå eller springa på, men eftersom vi har barnvagn, fick vi gå den barnvänliga slingan "Skogsmulleslingan". 400 meter slinga tog ca 30 min, om inte längre, och Prinsen hade kanonkul!


Vi passade på att ta en fika och när vi satt där började kyrkklockorna ringa och ut genom restaurangen kom ett jättefint brudpar, som släntrade ner längs den fina gången, mot altaret inne i kyrkan. Det var så vackert att jag nästan började gråta. Sant!

Igår kväll träffade jag upp 2 av mina gamla klasskompisar M och M. Egentligen var det tänkt att vi skulle på bio, men jag ammar ju, så  jag valde att "bara" äta och chittchatta en stund. Synd att tiden går så fort, när man väl sitter där. Hade nog kunnat tillbringa en helkväll där annars. Vi åt på Pizza Hut, och nej jag åt inte pizza. Däremot ngt som nog är lika kaloririkt -Ceasarsallad, MUMS!

Jag börjar bli lite orolig för vägningen på måndag. Inte för att jag har ätit upp hela veckobonusen, men nallade lite på den idag och det känns som att min fästmans matlagning inte är så fettfri som han själv säger att den är. Idag fick jag min favoriträtt- Fläskfilé med rotfrukter och fraichesås. Lillprinsen åt så vi blev oroliga för att han skulle må illa efteråt. Han ÄLSKADE såsen!

Dags att nanna kudde, måste passa på! Förresten! Idag fick jag sova middag, nästan 2 timmar! DET va länge sen... Typ innan prinsessan kom.. Åh vad jag längtar tills hon blir lite större och sover regelbundet... Zzzzz....

Ner 1,3 kg!

Alltså, det känns bra! Jag gick ner 1,3 kg första veckan även fast jag ammar och har massor av points att äta. *lycklig* Nu är jag på G till mitt forna jag, den tjejen som var positiv, hade självkänsla och inte var rädd för allt och alla, som jag är nu. Skönt!

Igår plockade jag upp min vän M, som oxå är med i VV. Känns gott att iaf ha en vän med nu i början när man är lite sårbar. När vi står vid min bil och babblar så kommer en gemensam vän till oss, ja kanske mer hennes i dagsläget, vilket var jätteroligt! Men det jag vill komma till är att jag är SÅ osäker! Känns som att alla synar mig och tänker att jag är en idiot. Varför har jag blivit såhär? Varför tror jag att alla tycker illa om mig, och varför måste jag alltid ursäkta mig och att jag fått barn?!

Nu är saken den att på fredag ska alla "tjejerna" träffas och de frågar om jag ska med. Jag vill självklart träffas, komma hemifrån och få känna på att vara vuxen igen, prata om ditt och datt, helst bara roliga saker och leva lite. Men jag har faktiskt en liten 3 månaders hemma, som jag ammar. O ja, jag sitter ihop med henne lite grann, och ja, jag VILL det! Man har en bebis så kort tid, de växer så det knakar, och VIPS börjar de på dagis. Hur gör jag då? Ska folk acceptera att jag vill ses kanske 2 timmar och att vill de träffa mig mer, så får de faktiskt vänta tills hon inte ammar längre?! Eller måste jag "ställa upp" för att ha vänner kvar i framtiden? Så jävla svårt!!! Dessutom känner jag ju mig så ensam, det är inte direkt så att jag har många vänner som jag träffar jämt heller, så jag vill ju knyta band med nygamla igen. Fan va värdelöst det känns ibland.

Min lilla prinsessa som nu snart är feberfri ligger i sin sitter nedanför mig, och idag har vi pratat en hel del och hon verkar må väldigt bra, om man läser av alla leenden och hennes mimik. Jag går och hoppas på att hon snart ska sova bättre på nätterna, tutta lite mer sällan och kanske tom börja sova middag, på lite mer regelbundna tider. Om 1 månad är det redan dags för smakisar!

På lördag ska jag och min fästman ut och äta middag! Åh vad jag längtar! En dejt med den jag älskar mest! Kanske tom blir lite hångel, vad vet jag, hahahhaa. ;)

YES!

Söndag.. Vilket betyder att vi överlevde dopet och hela faderullan. Prinsessan än döpt, tårtan är (nästan) uppäten och släkten fungerade (ganska) bra ihop.

Jag sparade hela veckopointsen till igår och käkade 3 bitar tårta och 2 småkakor. När jag vägde det jag tyckte var en bit hemma, så upptäckte jag att det var nästan som 2 bitar, jobbigt läge... Not! Det är bara dop en gång i ett barns liv, så då tycker jag att jag får unna mig att mula lite. Så på måndag får vi se vad vågen hos VV visar. O värsta fall börjar jag om. Punkt.

På eftermiddagen tog jag en liten promenad ner till min vän R, som lånade ut sin dator/skrivare till mig. När jag skulle gå upp för backen hem igen, "tipsade" hon mig om en bra väg, som inte skulle ha så många trappor, utan mer backe upp. Well, jag gjorde som hon sa, fast det visade sig att det var den vägen jag uppfattat, som var den brantaste och med MEST trappsteg upp. Hahahaha! Den hon menade är både längre och kanske inte så krokig som jag uppfattade. Well, R, om du läser, jag vet vilken du menar nu, den brukar vi ta uppifrån ner med vagnen. =)

Ett under hände igår! Våra barn somnade runt tretiden igår eftermiddag... Gissa när de vaknade igen? Jo kl 06 imorse!!! SANT! Jag fattar ingenting! Hela kvällen försökte jag väcka den äldsta, dels för att han missade alla måltider från lunchen och framåt, dels för att jag var rädd att han skulle vakna på natten sen, och jag skulle vara tvungen att leka med honom då. (vilket är det sista man vill på natten) Nope! Oroade mig i onödan och en kväll som skulle ha kunnat vara lugn och harmonisk för en gångs skull, tillbringade jag iallafall stissig och redo för att umgås med sprudlande barn. Jag måste lära mig att stänga av hönsigheten...

Nu, städa!

En dag avklarad

Och en ny är påbörjad. Sitter här och råffar åt mig egentid, även fast Prinsessan ligger i sittern nedanför.
Hon har blivit gnällig. Kan det vara 12 v fas? Well.. Så är det.. Jobbigt..

Min första dag som VV igen gick sådär, o då menar jag inte maten. För jag skötte mig bra, men hungrig var jag, och hade ingen planering eller ingredienser hemma. Så då får man skylla sig själv för mat med dålig mättnad.

Prinsessan har fått lite platt huvud. Läser om det och har ringt BVC. Tror inte att det är nån fara än, men det är dags att hitta trixs för att hon ska ligga på andra "sidan".

Idag MÅSTE jag åka iväg till SKHLM och handla inför dukningen på lördag. Har inte planerat alls. Visserligen blir det väldigt enkelt, men jag vill ändå att hon får en fin dag.
Jag träffade prästen igår, och han hade väldigt fina idéer om ceremonin. Så nu känns det gott att hon döps. Sen MÅSTE jag baka småkakor. IDAG. MÅSTE.

Hmm....

Panik!

Ikväll ska jag väga in mig på viktväktarna...
När jag fick frågan i slutet på förra veckan, var min första känsla PANIK, och min första tanke, Hur ska jag göra för att få fortsätta äta min 200 g Marabou var tredje dag, som jag gör i dagsläget?!
Jag har en störning... Jag inser det och fattar inte att det gått så långt. Jag som arbetat inom ätstörningsvård.
Jag har fortfarande panik, och precis som en narkoman, äter jag, och äter och äter nu, in i det sista, för ikväll... är det slut...
Jag känner sorg, ilska och frustration, över att jag inte kommer att få äta/mula som jag har gjort på den senaste tiden.

Antingen skiter det sig, och jag mår dåligt över det, och lär äta ännu mer... Eller så går det bra och jag lär mig igen hur jag ska äta, och vilka mängder som är rätt för mig.

Jag viktväktade i höstas/vintras i 2 mån ca. Men varför jag inte gick ner helt plötsligt, var ju för att jag var gravid i 4e månaden. Men min hjärna säger till mig att jag misslyckades. Och när jag gjorde det, då tog jag till mitt socker igen. Och nu är jag här...

Jag vill inte....

Ensamhet och stress

Idag kom vi iväg till dagis.. Prinsen går på penicillin, men är precis som förut, en virvelvind, så han får busa av sig ett par timmar.

När lilla prinsessan och jag kom hem började stressen. Stressen över det kaotiska hemmet, tankar om hur svårt jag kommer att få det i vinter med 2 barn som ska ner till vagnen och upp igen på eftermiddagen. Stress över det stundande dopet och tankar på att syskonen ska ha lika mycket hela tiden.

Beställde tårtor igår, tänk vad billigt man kan komma undan om man vänder sig till stormarknaderna. Hade jag beställt hos bagarn, tar de 35:- per bit, och då är det "special"tårta. Dessa jag beställde kostade 12,50:- per bit. Och klassas säkert som special, då jag ändrat grundutseendet på tårtan. Galet!
Nu sitter jag här och funderar på om man ska bjuda vänner. Och vilka isåfall.

I helgen kommer min kära vän med familj från Åland över dagen. Vi ska träffas på ett lekställe i Täby, så barnen får busa. Hon har ju oxå en liten, som är... Måste tänka...6 månader nu. Ska bli kul att jämföra hahaha! Fast det vet jag redan, min prinsessa är finast!

Ensamhet, skrev jag i rubriken. Ja.. Känner mig otroligt ensam.. Har svårt att bjuda på mig själv, och drömmer om att jobba igen. Det är nästan så att jag inte vill lämna skokartongen vi lever i. Läste kriterier för depression igår, och ja, jag fyller ett par av dem. Skulle nog tro att jag är lite deprimerad, om jag är tvungen att erkänna. Vet inte hur jag ska ändra heller på situationen. Nu när jag lämnar min son på dagis, försöker jag att ta en liten promenad varje dag. Men rädslan för att prinsessan ska börja gapa i vagnen, får mig att ta kortare promenader än jag skulle behöva. Jag MÅSTE ner 10 kg, helst på ett halvår, och ja jag vet, det går. MEN (som man inte ska säga) jag är tvungen att vara mamma i första hand... Äh, det är bara lögn, varför jag äter en chokladkaka varannan dag (som innehåller 1050 kcal= 2 måltider) är för att jag mår skit och göder bara ångesten ännu mer, så det blir bara en rundgång. Jag behöver bryta helt! Bara tvärt! PUNKT!

When?????????