Jag fick post idag. Och när jag såg kuvertet kom jag på..
Det är tiden för borttagning av min cysta i handen.
Först höll jag på att dö, jag fick lite hjärtklappning och började genast tänka mig in i hur de kommer att gå tillväga (klart jag har Googlat).
Men sen kom jag på.
Jag har ju för bövelen gjort kejsarsnitt! DET är en stor "operation", på många sätt. Inte ska jag oroa mig för en rutingrej, som läkaren själv sa. De gör sådana flera stycken varje dag. Typ.
Nä, kom igen rädslan, dra du åt fanders, jag överlevde sist, haha.
(fast lite utsatt känner jag mig, och orolig för att vara ensam där, skolgången efteråt och...ja, att få armen lindad så hårt att man blockerar blodet att gå ut i armen. Det kan inte vara skönt...)