Doktorsbesök

Idag var jag hos doktorn.
Jag bokade tiden för ca tre veckor sedan och på jobbet idag kändes det helt menlöst att åka dit.

Väl inne hos doktorn brast det.
Jag är så trött och ledsen hela tiden.
Jag berättade om min isolering, om hur jag upplevde det att bli mamma, om hur jag tagit alla vaknätter, tagit hand om barn, man och så långt jag orkat, hemmet. Att jag inte har ett nätverk, att mina föräldrar, som är de enda i släkten, hur dåliga  de än är, ställer upp så gott de kan. Och att jag äntligen är på väg att separera från den som är så avundsjuk och aldrig velat mig väl.

Jag ska bli kontaktad av deras KBT-terapeut inom två månader.

Hemma efter middagen försökte jag planera med min snart fd sambo eftersom jag snart ska på konferens och utbildning en hel vecka. Det gick åt helvete. Han blev sur och kan absolut inte rucka på sina arbetstider, även fast han pratat med sin nye arbetsgivare om hämtning/lämning. Så nu vet jag inte alls hur jag ska kunna lämna mina barn en hel vecka, när jag ska vara ute på Lidingö kl 08 varje dag. Tack för hjälpen idiotkarl.

Ska bli så skönt att bli av med honom! Hoppas att värden ringer inom kort..

Natt

Ny säng
Rena sängkläder
Två varma små underverk snusande
Fantastisk känsla
<3

Tyresta Nationalpark

Barnen ville sova hos mormor o morfar till igår.

Jag vaknade halv sju, tittade på klockan, surfade lite på mobilen och somnade om.
Vid tio vaknar jag med ett ryck!
Någon tar sig in i lägenheten, kan det vara IKEA som kommer med sängen?
Yrvaket slänger jag mig upp ur sängen för att mötas av mitt X, som kommer in med två kassar med mat.

-Hej! Sover du fortfarande? Säger han glatt.
Just det, jag meddelade aldrig att IKEA aldrig kom igår, så jag behövde inte hjälp idag. Nåja, han är på bra humör, så låt gå.

-Jag tänkte fixa frukost till dig, fortsätter han. Sån är han, när han mår bra. Omtänksam, hjälpsam.

Till frukost fick jag omelett, lufttorkad skinka, God juice, jordgubbar m grädde och kaffe till. Jättelyxigt!

Vi satt och pratade länge vid köksbordet, om hur framtiden ser ut, vad vi vill med barnen, Hur han ska göra tills han lyckas ordna med boende. Allt kändes bra!

Vi bestämde att vi skulle umgås hela dagen, hämta barnen och åka till Tyresta för att komma ut i skogen. Kanske plocka lite blåbär. Sagt och gjort, väl ute i Tyresta springer vi på en svart huggorm, det första vi gör. Så vackert djur!
Plockar blåbär, fikar, myser och har det bra allihopa. En perfekt dag, igen, hela familjen.

Klockan blir mycket och vi bestämmer att de sover hos mig, alla tre och åker till hans tillfälliga boende dagen efter, så jag får vara med mig själv.

På kvällen börjar jag känna mig kvävd igen, Vi har sex, men det känns mer som ett ligg där jag är egoistisk och bara gör det för min egen skull.

På morgonen idag, vaknar jag som vanligt av barnen, han sover och irritationen infinner sig på en gång.
Aaaah, jag vill inte ha honom här! Stökar ner och är bara jobbig.

Droppen är när min son hittar en pälsänger i sin sparbössa. Jag blir skitirriterad, vilket han Xet märker och DÅ får han bråttom iväg med barnen.

Äntligen får jag ha mitt hem ifred igen! Det är såhär jag vill ha det. Ingen annan som bor här och rör till det. Jo, barnen såklart, men ingen jädra karl.

Låt stå! ;-)

Ångest

Va fan!
Den där jävla pengaångesten är redan här. Kalkylerar varje krona i huvudet.
Och nu börjar semestern. Barnen måste få lite kul i sommar iallafall, det måste bli bra!

Igår på jobbet ringde det på min privata mobil. Det var ett företag som sett min profil på LinkedIn och var nyfikna på mig.
Först sa jag att jag inte var intresserad, men hon var så ihärdig, så jag tackade ja till en intervju redan på måndag. Jobbet skulle vara närmare hem, vilket är ett plus. Jag försöker att inte hoppas på att få det, eller ens att det ska hålla måttet på mina krav, men kul att ändå bli uppringd av ett företag sådär.

Hjärtat slår hårdare...

IiiFör varje meter jag närmar mig mitt hem, slår hjärtat hårdare och hårdare.
Klumpen i halsen hotar att explodera, tårarna får jag med våld hålla tillbaka.

Hur kommer det att se ut hemma?
Har han tagit med sig saker jag inte ens tänkt på som är hans?

Är det en enda röra när jag kommer hem? Precis som om jag haft inbrott?

Jag frågade honom om han skulle ta med sig möbler nu, men han sa att han inte tänkt det. Har han tagit Tv:n? Lakan? Handdukar?

Vill verkligen inte gå igenom detta, men eftersom vi är totalt olika, så är det ett måste. Jag orkar inte längre vara hushållerska, den enda föräldern, Hans slav. Inte heller ödsla min tid på någon som är så negativ, så arg och sur och som alltid gör som han själv vill.

Nu tog det slut.
På riktigt.....

Hjärtat är tungt

Då pluggar jag i lurarna och lyssnar på musik...

Separation suger.

Sliten mamma

Tvungen att följa med ut och då ser det ut såhär:

Pappa njuter av solen och mamma är den som gungar och leker och gungar igen.

MS

Min sambo fick sitt första MS-skov i vintras, lagom till jul, och julen blev inte riktigt som vi planerat.

Det yttrade sig mestadels sensoriskt, han tappade känseln från midjan och ner. Det tog en vecka som inlagd med alla provtagningar, undersökningar och MR för att hitta orsaken. Solu Medrol (högdos kortison) sattes in, tre dagar i rad, genom dropp, för att avbryta inflammationen. Bromsmediciner sattes in, Copaxone. Han blev sakta bättre. Det tog mer än två månader innan han kände sig "frisk" igen...

Nu ett halvår efter första skovet, har han ett nytt...

Det började med ett vanligt influensavirus med hög feber, som inte ville ge med sig. Efter en vecka fick han domningar och värk i fötterna. "Känns som att fötterna brinner".

Igår var han på sjukhuset och fick kortison dropp igen, första av tre. Sköterskan frågade honom om vi behöver prata med psykolog, om sjukdomen mm. Jag tackade ja direkt. Jag har en stor sorg och rädsla för vad som komma skall,jag är dessutom själv rätt utbränd, har nära till gråt, arg, irriterad...

Människor förstår inte alls, det syns ju inte, så folk antar att det är ett vanligt virus. Allt ligger på mig när han inte är frisk. Planera, handla, fixa, leka med barn, se till att han har det bra, sköta ett arbete på heltid, med restiderna till.

Kan man som anhörig bli sjukskriven?

Mål

Här är mina mål för framtiden:

Arbeta upp mig som konsult

Bli auktoriserad om två år

Köpa hus i Hägersten.

Här vill jag stanna, underbara Åsen
<3

Attraktionslagen

Om du önskar något i ditt liv. Lite sådär "jag önskar att jag vann en miljon", kommer INGENTING att hända.

Men om du VERKLIGEN önskar dig något, så du kan känna det, Hur det nästan redan finns där, kommer universum att ge dig detta.

Jag fick yttersta beviset för det igår.

Jag har gått runt i flera dagar och längtat, väntat och önskat, så det gjort ont i kroppen. Och igår fick jag ett klartecken.

Jag har fått ett nytt jobb!!!
Det är verkligen fantastiskt!

Nu frukost till mina hungriga små liv.

Note-to-Self: En framgångsrik människa man ser upp till, kan också vara en idiot. En riktig vän är ödmjuk, och tänker lite på hur den beter sig mot dig.

Nu en ny dag och nya möjligheter.
Önskar kärlek, trygghet och förståelse till alla idag.
<3

Trötthet och torr hud

Här ligger jag i soffan, helt slut som vanligt. Råkade titta på mina händer och noterar att de är väldigt skrynkliga. Jag skulle ha tagit prover i veckan, men eftersom barnen varit hemma de senaste dagarna, har det inte blivit av ännu. Dessutom får jag inte ta medicinen innan provtagning, vilket är svårt, då jag gör det per automatik på morgonen. Kom på precis när jag svalde ner pillret en morgon, så då var det kört, hahaha.

Sedan två-tre veckor tillbaka har min trötthet kommit tillbaka. Ögonen känns svullna och grusiga, precis som när man sovit några timmar för lite. Och nu huden.
Känslan av att inte heller bli förstådd är en del i min frustration. Nämner jag symtomen, vilket jag självklart gör om någon frågar hur jag mår, får jag alltid höra samma "orsak" till symtomen.
-"men du är ju småbarnsmamma, Du trivs inte med ditt jobb, du lägger dig för sent", mm.

Jag vet ju hur jag mådde innan det konstaterades att jag hade hypo och dit är jag på väg igen. Eller så är jag väl deprimerad. Not.

Idag ska jag på middag, som tur är ganska nära hemmet, och så blir jag hämtad. Lyx! Dessutom har jag något kul att berätta för tjejerna!

Imorgon fortsätter kalasfixeriet. Om tre veckor firas min förstfödde, han blir 4 år! Jag kan inte fatta att tiden gått så fort.
Vi har valt att bjuda endast hans bästisar på dagis, hittills vet jag bara att en kommer. Hoppas SÅ att de andra tre också kommer, eftersom Alex länge pratat om att leka med dom på hemmaplan och vi inte känner de andra föräldrarna. Svårt det där med att få kontakt med ett par av dem.

Bara jag kunde få bli pigg igen! :-)

Hypotyreos

Det positiva med att ha en sjukdom som hypo, är att jag inte vaknar lika lätt som förut. Det resulterar i att jag nu de senaste helgerna har fått spontan sovmorgon haha.

Det negativa är mitt hår jag tappat mycket av, torr hud, tröttheten, humöret mm. Innan jag fick behandling var jag yr jämt, mitt minne va bortblåst och jag var apseg i huvudet. Jag irrade mest omkring och trodde att ingen märkte. Om jag ens tänkte på andra. Jättejobbigt!

Men idag är jag glad att jag fått sova lite längre! Fast jag skulle kunna somna om en stund.
Zzzzz...

Äntligen!

Nytt år, med lugnare steg mot framtiden... :-)